MichaelaSmeed

Hurra!!!! Kareem slipper!!! Tack gode gud!!!! =D
Fast han slipper inte helt fri... Han måste tillbaka om tre år igen för ny mönstring. Detta innebär att han måste ansöka om tillstånd för att få lämna landet. Men han säger att det inte ska vara några problem. När han sedan mönstrar igen om 3 år, så borde de inte vilja ha honom eftersom han bor i Sverige. De vill inte gärna att utlänningar ska få inside information om militära aktiviteter. Så förhoppningsvis så ska allt gå bra =)


Ang min intervju då. Jo, jag var på Colona Divers, ett svenskt dyk- och snorkelföretag här. De vill ev ge mig jobb som frilansande snorkelguide. (Kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig, trodde kanske att de hade nåt kontorsjobb, eller jobb i deras dykshop.) Imorrn ska  jag följa med på en båt för att se hur de jobbar. Efter det ska vi ta ett snack igen för att se om jag vill eller inte. (Jag kommer ju aldrig säga nej, jag behöver pengarna.  Lönen har jag dock ingen aning om vad den är.) Eftersom de vill ha en frilansande guide, så inne bär ju det att jag bara kommer jobba när det behövs, men det är ju bättre än inget. Så om de vill ha mig efter imorrn, så blir det utbildning två dagar, och sedan är jag cert snorkelguide.


Så, nu vet ni. Uppdaterar om hur det går imorrn.


Kram

Revolution igen. FAN!

Kareem ska få sin första månadslön på nästan ett år nu, och så händer det här. Hur länge kommer han ha jobb nu? Kommer alla turister försvinna nu som de gjorde sist? Hur ska vi då försörja oss? Hur stora är chanserna att Kareem slipper göra militärtjänst om de behöver allt folk de kan hitta? Militärtjänst ett år och jag måste hem i sommar, innebär att vi måste vara ifrån varandra ett halvår. Och militärtjänst i Egypten, jo tack. Jag kommer vara utom mig av oro. Eller tänk om Revolution 2.0 som de kallar det, blir värre än sist? Jag kan inte, vill inte åka härifrån utan Kareem.

Det är ett virrvarr i huvudet just nu av tankar och oro. Om 6 dagar får vi veta om Kareem slipper militärtjänst. Jag är så jäkla orolig. Han måste få slippa! Måste.

Den 7 november så hade vi vår årsdag. Vi firade inte då. Kareem jobbar jämt och det finns inget kul att göra här ändå… Så nu när vi var i Alex så firade vi lite. Vi gick på bio, Breaking Dawn, och gick ut och åt på Pizza Hut. De har havsutsikt och det var en vacker dag. Det var jättemysigt. Allt har sitt pris dock, och vi hade skjutsat Kareems föräldrar till jobbet så vi kunde ta bilen till bion, och då var vi naturligtvis tvungna att hämta dem också. Tyvärr så skulle de hälsa på 2 släktingar på sjukhus, och i Alex är trafiken förfärlig, så det var inte tal om att skjutsa hem oss först. Sagt och gjort, vi åkte först till ett allmänt sjukhus där Kareems pappas farbror var. Det var hemskt! Hemskt! Det var så smutsigt, både på väggar och golv, det luktade hemskt. Inga höj- och sänkbara sängar som hemma, utan bara vanliga sängar, där färgen flagade av. Massor med folk i samma sal, inga förhängen emellan eller nåt. Inga sängkläder, bara filtar. Personalen hade smutsiga kläder. Kändes inte som ett ställe man vill spendera en längre tid på… Detta vart alltså ett allmänt sjukhus. Eftersom Kareems pappa är fd officer och de har en massa andra militärer i släkten så har de eg rätt att ligga på militärsjukhus, som är mycket bättre. Så nästa besök var en släkting som låg på ett sådant sjukhus. Där var det bättre.  Mindre folk i salarna, rent, och höj-och sänkbara sängar, modell äldre men iaf. Lite som svensk standard för 20 år sedan kanske. Så om jag behöver sjukhus så får jag det fina iaf, men jag tycker hemskt synd om alla andra som inte har den förmånen. Kanske en sådan grej som gör folk arga på militären…

Ok, slut på u-landsproblemen och in på i-landsproblemen.  Jag funderar på att bli blond igen. Jobbigt att färga utväxter, men tar ju tid att bli blond igen. Vad tycker ni? Blondin eller brunett?




Lille Raad i sin favoritfåtölj.


Lille Mezin fick present av sin morbror (Kareems syster) som har varit i Tyskland i två månader. Jag  fick också present, en parfym.




Erica o Raad  myser i soffan. Det var lite kyligt, därav mössan.





Vi har möblerat om. Så här ser det numera ut i extrarummet, som vi använder som bardagsrum.  Mattan är skum för att vi ska kunna öppan balkongdörren.



Vardagsrummer, som numer är en sorts ja... hall? Sängen var fin i 2 sek innan Raad stökade till den. Ingen idé att fixa igen, han bara bökar till det.


Kram

Ja, eftersom Egypten ligger söder om Sverige, alltså. 
Hmm, kom på att detta kan tolkas som att jag anser att jag är i strid här nere (titeln syftar, för er som inte vet det, på Erich Maria Remarques klassiska roman om första världskriget) men så menade jag ju inte alls. (Eller ja, kanske mot dammet och sanden då. Det är ju nästan en daglig strid att se till att det inte blir öken inne i lägenheten också.) Men jag har inga särskilda nyheter, och allt är som vanligt här nere i öknen, alltså intet nytt på sydfronten. 

Son vanligt så sover jag, äter, går ut med Raad, städar, läser, internettar, umgås med Kareem och träffar syster (lite mer nu, då hennes svärföräldrar är på besök och hon gärna uppsöker vår lägenhet för att få lite lugn o ro). Igår var  hon och jag på McDonalds och åt äppelpaj. Det var gott. Sedan satt vi hemma och eldade rökelse och skypade med Tessan och lekte med Raad. Kareem låg på soffan och tittade på tv med mig en stund, och sedan gick han ut en sväng med Raad. När han kom hem hade han köpt torrfoder till vovven. Kanske inget speciellt för er, men Kareem  brukar köpa vanligt kött till Raad, och så står han i köket och lagar mat till honom. Jag har nämnt torrfoder ett antal gånger, eftersom det är lite smidigare. (Halva vår frys är full med mat till hunden, så vår mat får typ inte plats.) En gång (innan jag flyttade hit) gav Kareem hunden typ en liter  torrfoder och då blev han naturligtvis dåig i magen. Efter det har Kareem vägrat överväga  torrfoder. Nu har Raad fått en mer lagom dos och hans mage mår bra, så förhoppningsvis är detta något vi kan fortsätta med. Raad älskar dessutom torrfoder. Hmm, ja, väldigt intressant information för er, förstår jag. Vi går vidare. 


Blir till att åka till Alex igen nästa vecka, för att Kareem måste mönstra. Hoppas att han kan göra det det här gången också. Hans kusin ringde igår. Han har mönstrat nu, och den stackarn blev antagen, så nu måste han göra lumpen ett år. Stackars honom! utbrast jag när Kareem berättade, men han bara ryckte på axlarna och sa att han överlever. Får vi hoppas iaf, tänkte jag.


Insåg att mitt omnämnade av att vi numera sover med täckte kanske är lite överdrivet. Vi sover med ett tomt påslakan som täcke. Det var en kväll jag kände mig nödgad att ta fram en filt (av modell tunn) men eftersom Kareem är som ett 187 cm långt element, så insåg jag ganska snart att det inte var någon bra idé. Så, det är fortfarande ett tomt påslakan som gäller. Kanske får ta till filten lite senare. Vi har en filt modell lite tjockare också, så blir det kyligt i vinter så ska vi nog klara oss. Fast förra vintern när Kareem var ensam så sov han tydligen med två filtar, fleesjacka, mysbyxor, strumpor och mössa...


Nu tycker jag det har varit mycket dagbok på sistone så jag ska berätta lite om två mystiska maträtter jag har smakat på. Rätter som är helt normal mat här i Egypten.


Jag, Kareem, Lillebror och en till kille var ute på restaurang i oktober nån gång. Kareem beställde gryta med koben, typ. Det är som grisfötter hemma ungefär, fast här här de plockat av, eh gojset, från benet innan det serveras. (Inte som i Sverige där man får hela grisfoten.) Det är vitt och ser ut som fett (läskigt värre). Kareem tyckte jag skulle smaka, men jag sa absolut nej. Men sen så tyckte jag att va tusan, jag får väl testa iaf. Kareem åt ju med god aptit. Det påminde lite om gelé i konsistensen, fast lite mer tuggmoststånd. Det smakade i princip ingenting. Bara smak av såsen det låg i. Så nu har jag testat kofot. Inget jag kommer beställa in åt mig själv dock.
Grytan såg inte alls ut som på bilden, men  själva fårbenet ser ut precis så.



När vi var i Alex sist så smakade jag fårtestikel. Det ni! De var uppskurna i skivor, så man såg fortfarande formen (läskigt). Jag har ju hört att testikel ska vara en delikatess, så jag morskade upp mig och smakade. Det var en läskig konsistens. Det var smuligt och typ saftigt. Smaken kan jag inte beskriva, för det smakade inte som nåt jag ätit förr. Men det var inte gott. Jag fick säga att det inte var för mig, så säger man här när man inte gillar nån mat, och äta det andra som bjöds. 
Ser ut typ som på bilden, minus lök.


Det är inte bara jag som testat ny mat. Kareem fick testa Svennes kaviar häromdagen. Mamma  hade skickat det med en kompis som var här och hälsade på. Han gillade det inte =)


Pratade precis med Erica nu. Jag och Kareem är bjudna hem till dem ikväll. Ericas svärmor ska bjuda på mat. Erica har beställt bamia, för hon tror att jag kan tycka det är gott. Bamia är nån köttgryta med okra i (tror jag).


Nu ska jag hälla upp ett glas cola och hämta min fantastiska bok, Slända i bärnsten av Diana Gabaldon. Uppföljaren till Främlingen. (Främlingen tvingade jag på Erica igår, mot att jag ska läsa Box 21, nån deckare av nåt slag. Jag är säker på att lillan kommer gilla min bok!)


Hej då och kram på er!

Vi är tillbaka i Hurghada igen. Åkte tillbaka i torsdags. Elin och hennes mamma kom hit i förra veckan, så vi har umgåtts med dem nu. Legat på stranden, shoppat och ätit och pratat. Till och med jag har shoppat. En ny väska, lite söta glasburkar för te, kaffe och socker, samt en fin papyrusbild med egyptiskt motiv. Erica och Elin åkte den hemska bollen nere i Marinan en kväll. Det blev filmat så Elin ska lägga upp det på Facebook. Var jättekul att se! Erica var helt skräckslagen, stackarn. Elin sjöng karaoke en kväll också. Hon är så himla duktig! Det var mycket trevligt att ha dem här iaf! De åkte hem idag och det känns trisst. 


Hur gick det då med mönstringen och intervjun?


Kareem var iväg den 29 och han fick en tid för mönstring och läkarundersökning den 3 november. Vi var nervösa båda två, och jag sov inte en blund på hela natten. Kl 15 på eftermiddagen ringde Kareem mig och jag frågade andlöst hur det har gått. Jo, det var så mycket folk att de inte hann med ens hälften, naturligtvis inte Kareem. Dagen efter var det fredag (muslimernas söndag och därmed stängt) och sedan börjar den här festen som pågar nu. Den pågår i 9 dagar, så de sa att ni får komma tillbaka den 17-18. Suck. Det tar liksom aldrig slut...


Intervjun gick ganska bra tror jag. Men vi hade naturligtvis med oss fel papper. De är så duktiga på ambassaden. Ger en aldrig tillräckligt med info. Det var iofs tur, den här gången, för att pappret ska stämplas på tvä ställen i Kairo. Det var det naturligtvis ingen som hade infat oss om heller, men hade vi åkt runt Kairo o stämplat fel papper så hade jag fått slag. Vi får fixa detta papper i efterhand och maila det till vår handläggare på ambassaden. Vidare så frågade handläggaren om vi hade foton. Klart vi har foton, men inte med oss... Det hade ingen sagt att vi skulle ha, och inte tänkte vi ut det själva heller... Men jag ska maila foton när vi mailar pappret, så jag hoppas det går bra. Men så nu måste vi alltså fixa ett nytt papper och stämpla på justitiedepartementet i Kairo samt på Egyptiska UD i Kairo. Suck! Som sagt, det tar liksom aldrig slut. Jag är så trött på papper och byråkrati :(


Festen då. Det är alltså en sorts högtid här nu. Eid-nånting. De firar minne av Ibrahim, nån profet som fick en vision att han skulle offra sin son till Gud. Han skulle väl precis göra det, men då sände Gud ett får till honom att offras i sonens ställe.  Det var snällt av Gud, får jag säga. Så nu offrar man får och äter massor och träffar släkt och vänner och allt offentligt är typ stängt i 9 dagar. Igår stod det ett får här på gatan (det står får överallt nu). Han var så söt så. Nu är han borta dock...


Innan  vi åkte till Alex så träffade vi ju Klas och Kim en sväng. Vi gick ut och åt med dem och sedan satte vi oss på ett cafe och drack vin/cocktails. Var så himla kul att träffa dem! Synd att vi bara hann ses en kväll bara, men bättre än inget iaf!nnan  vi åkte till Alex så träffade vi ju Klas och Kim en sväng. Vi gick ut och åt med dem och sedan satte vi oss på ett cafe och drack vin/cocktails. Var så himla kul att träffa dem! Synd att vi bara hann ses en kväll bara, men bättre än inget iaf!


Just nu sitter jag i soffan med hundens huvud i knät. Så mysigt så. Snart ska jag och Lillan gå till Harafish och fika. Jag är sugen på Cantaloupe juice. Idag är det jättehärligt väder. Typ som svensk sommar. Härligt! På kvällarna blir det lite kyligare. Så man kan ha en liten jacka på sig faktiskt. Och vi sover med täcke nu. Härligt! =) Längtar inte efter snö längre, hehe.

Avslutar med bilden på "vår" katt som bor vi busstationen i Kairo. Vi alltid matar henne alltid och gosar med henne. Jag har massor med fina bilder både på Elin och hennes mamma och på Klas o Kim, men min dator strejkar helt vad det gäller minneskort. Den vill inte läsa  av några längre. Skitdator.  



Ha det bra. Kram