MichaelaSmeed

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Raad simmar.


Bus i strandkanten


På vägen hemåt.


Efteråt promenerade vi hem. Det tog en timme. Var längesen jag gick en promenad som var längre än en halvtimme, så jag känner mig lite trött nu faktiskt. Vi gick hem till Jamaica, där han och Olga fixade en jättehärlig lunch (kl hann bli sex på kvällen dock, så lunch kanske är lite fel ord…) med fisk, ris, massor med olika sallader och grillade fyllda auberginrullar. Efteråt diskade Kareem och Khaled så jag slapp lyfta ett finger. Himla skönt! =)

Kl 20 mötte vi upp Måna med familj på fiskrestaurangen El Mina. Vi var fortfarande mätta så vi åt varsin förrätt bara. Det var jättetrevligt att träffa dem allihopa och vi hade en mysig middag innan vi promenerade mot deras hotell, med lite stopp för att klappa kattungar och köpa tandkräm =) Vi ska ses en stund imorrn igen. Patrik har gått med på att frakta hem lite grejer åt mig. Himla snällt av honom!

Nu är Kareem och hämtar Raad hemma hos J. Jag sitter här och funderar på att jag inte vill åka hem. Jag har idealiserat livet i Sverige, men ju närmare hemresan jag kommer, desto mer börjar jag komma ihåg allt jag inte gillar med Sverige. Det är väl typiskt va?

Det kommer vara kallt när jag kommer hem. Jag avskyr ju när det är kallt… Fast visst avskyr jag att det är för varmt också... Det kommer vara mörkt på morgnarna. (Här är det dagsljus kl 7 på morgonen. Kanske ännu tidigare, vem vet? Jag vaknar ju inte innan dess.)  Jag kommer ihåg att jag brukade vakna av alarmet, trött som fasen, kolmörkt ute och längta efter helg och att få sova. Varje morgon undrade jag om det var meningen att livet skulle vara så här? Och så längtade jag efter något annat. (Ni förstår säkert att jag inte har ett bra morgonhumör.) Dessa stunder var oerhört jobbiga för mig och nu ska jag tillbaka till dem. Men å andra sidan så kommer jag få umgås med min familj och mina vänner. Så det får ju väga upp saker och ting. Kanske kommer det inte kännas så där jobbigt på morgnarna längre, eftersom jag kommer ha Kareem hos mig. Men just nu känns det ändå jäkligt jobbigt att åka. Kanske hade det känts bättre om Kareem och Raad kunde komma tidigare. Fast då hade jag väl stressat ihjäl mig över jobb istället. (Vilket jag till viss del redan gör men det kunde vara värre. Nu har jag iaf lite tid på mig att lyckas innan de kommer.)

Aaa, strunt samma egentligen. Det känns jobbigt att åka hem. Punkt. Men jag vet ju att jag inte vill bo här jämt heller. Sverige är ju ett mycket bättre land. Och jag saknar min familj och mina vänner massor! Så jag åker imorrn och hoppas att de närmsta månaderna går fort och att allt löser sig med jobb och tillstånd och blodprover och gud vet allt, som vi måste ordna och fixa med.

Imorgon ska vi kramas hela dagen och hela kvällen tills jag måste åka.  Paus endast för att lämna grejer till Snälle Patrik. Och kanske för att äta.

Nu ska vi mysa i soffan innan vi sover vår sista natt ihop på ett bra tag.

Ha det så bra så ses vi i Sverige!  Här får ni en avskedslick av Raad =)
Kram

Idag är jag hemma och det är meningen att jag ska plugga. Det gör jag naturligtvis inte. Till mitt försvar så är det lite svårt att koncentrera sig. Anledning? Jo, Kareem har börjat jobba igen. Han, Jamaica och en kille till har fått jobb på nån strand utanför Hurghada, där de säljer utflykter. Detta innebär att Jamaicas superjobbiga, överaktiva valp, som är lika stor som en fullvuxen (stor) hund är hemma hos oss och terroriserar mig och Raad. Han var här igår också, men är tvivlande på om han får komma mer...
Igår, det första han gjorde när han kom, var att hoppa upp i sängen. Där får inga hundar vara. (Han fär inte vara i sin husses säng  heller, märk väl, så han vet det.) Jag försökte få ner honom, vilket inte var lätt, för han hade lagt sig ner och vägrade röra på sig. När jag tillslut har fått ner honom, så tar det två minuter och sedan var han tillbaka igen.
Första läxan: stäng sovrumsdörren.

Idag, så var han inne i badrummet och tuggade sönder min svamp som jag gör rent duschen med, och min trasa som jag gör rent handfatet med.
Andra läxan: stäng badrumsdörren.

Vidare så är den här valpen högljudd. Han ska busa med Raad konstant (busa är att bita och gnaga och dra i stackars Raad) allt medans  han utstöter skumma ljud. Raad, min älskling, han är tyst han.  Dessa ljud är jobbiga att lyssna på i längden.
Vid matdags, så gav jag dem igår mat i varsin skål. Detta gjorde valpen mycket upprörd, eftersom han inte kan äta på två ställen samtidigt, men andra ord så kunde han inte köra bort Raad på ett effektivt sätt från maten. Så han sprang fram och tillbaka mellan skålarna och försökte ta all mat samtidigt som han, natuligtvis, väsnades en massa.
Idag så fick därför valpen mat på balkongen, medans Raad fick mat inne. Det funkade inte heller, för då ville tydligen inte Raad ha nån mat, utan gick och la sig vid balkongdörren istället. Släppte in Dan som hade ätit sin mat och glatt sprang vidare för att äta av Raads mat. Efter en stund beslöt sig Raad för att han nog var hungrig iaf, och knuffade undan Dan från maten och började äta.
Resultat: Dan skäller högt och morrar och biter Raad i öronen och i bakbenen och kalabalik utbryter i köket. SUCK!

Dan vilar emellanåt (och då gör Raad det också, men först slåss de om vem som ska få ligga i mitt knä), men mest vill han busa och då är det en enda röra av tassar och svansar och Dans konstiga morrande pipande ljud. Inte idealisk studiemiljö.
Just nu leker de på balkongen, så att även våra grannar får äran att lyssna på dem. Jag är dock en snäll matte och har inte stängt dem ute på balkongen som vår granne gjorde, utan de kan komma in när de vill.


Nog om hundar nu (fast det har vart mycket av dem för min del). I lördags var jag, Kareem och Raad på café. Jag beställde kanelte, det stod bara Cinnamon, men vi säger ju kanelte (iaf i Sverige) även om det inte är något svart te i. Detta resulterade i att jag fick en mugg med en kaneltepåse och en vanlig tepåse i, och för det fick jag betala för både en vanlig te OCH en kanelte. För jag sa ju kanelte, och det finns ju inte, så de fick uppfinna det själva. Jag skulle bara ha sagt att jag ville ha kanel. Egypten! Vi ringde Khaled så han också fick komma och fika lite. Efter det gick vi hem till Jamaica och drack mer te och lagade mat. Eller, killarna lagade mat och jag kollade på film och surfade lite. Jag var helt nöjd med det.


Jag har börjat packa, det var ingen rolig historia. Jag har för mycket kläder, böcker och skor för att det ska få plats i min väska. Ska skänka de flesta böckerna till Café Del Mar, en svenskägd restaurang här. De har ett litet bibliotek där man kan låna böcker. Eller byta böcker, rättare sagt. Har du en bok, kan du lämna den där och få en annan bok istället. Så de kommer att få en stor påse med böcker nu.
Ett annat problem jag har, är att jag ska åka med Turkish airlines från Kairo, då får jag ta med mig 30 kg, men jag ska åka med Egyptair från Hurghada till Cairo, och får då bara ta med mig 23 kg. Tusan va?


(Nu tuggar valpen på soffan, åhhhhhh!)


Idag ska jag och Kareem ut och köpa en plånbok till mig, och ev köpa Converse till nån av mammas vänner. De ska bara köpas om Måna (en annan av mammas vänner som kommer idag) kan ta dem med sig hem, för jag har då ingen extra plats i min väska. Imorrn ska jag följa med Kareem till stranden. Blir ju sista solchansen på ett tag... Onsdag ska vi ut och äta middag med Måna och hennes familj och på torsdag kväll åker jag. Jag måste hinna slinga mitt hår en omgång till innan dess. Får bli onsdag dag, tror jag. Någon gång under dessa dagar måste jag packa klart. (K ska organisera det hela, för han tycker att jag är kass på att packa, vilket stämmer bra.)


Avslutar med en bild på vovvarna när de är lugna och fina (och innan de drog ner lakanet på golvet). Kram på er!

 

Idag är vi hundvakt åt Jamaicas hund Dan.  Jamaica har nämligen spelning och så klart att vi tar hans om hans vovve när han har tagit hand om vår så många gånger. Dan är dock bara 4 månader och därför ganska sprallig. Han och Raad leker massor och orsakar en del villervalla. Dan är en grand danois och redan lika stor som Raad. Här har ni några bilder.

Sedan jag skrev sist så har vi varit i Alexandria och hälsat på svärfamiljen. Vi har haft jättemysigt! Gosat och lekt med Hanna och Mezen, shoppat nya jeans till mig, ätit MASSOR med mat och godsaker (så skönt att slippa tänka på att fixa mat själv) och umgåtts med Kareems familj. Kareems familj är verkligen jättegulliga. Jag tycker jättemycket om dem och det känns lite jobbigt nu att jag inte vet när vi ses nästa gång. Kommer att ta många månader, och barnen kommer ha växt jättemycket.  Det går riktigt bra för oss att kommunicera nu iaf, trots att jag inte pratar så mycket arabiska och de inte så mycket engelska. Ja, vissa av dem kan ju bra engelska, men inte alla. Jag hann träffa alla i familjen med respektive, utom Nadas man som är i Kuwait.

Här har ni några bilder på mig, Kareem och mina supersöta små svärsyskonbarn =)

Jag hann även plugga lite och lämna in min första uppgift. Jag har verkligen glömt bort hur jobbigt det är att plugga! Det där med att läsa kurslitteratur alltså… Jag läser och jag läser och inser att jag inte egentligen läser för att det är så tråkigt och så måste jag läsa igen. Jag har inte alls läst så mycket egentligen nu, men det gick bra att lämna in uppgiften ändå. Hoppas att nästa uppgift, som kommer på måndag, går lika smidigt.

Jag har haft en jobbintervju via Skype när jag var i Alex. Det kändes som det gick bra.  Sedan har jag ytterligare två jobb på g. Hoppas verkligen jag får någon av dem!

Sedan vi kom hem har vi inte gjort så jättemycket.  Igår städade jag. Vädret var väldigt blåsigt, men jag tänkte inte så mycket på det.  När jag skulle hämta in mattorna jag hängt ut för vädring, så tänkte jag desto mer på det, då en av mattorna uppenbarligen hade flugit iväg på nya äventyr.  Blåsvädret fortsatte även idag, och det har varit helt mulet hela dagen. Det är lite typiskt, för vi hade planerat att dyka idag, men det fick vi ställa in. Inget kul att göra när det blåser. Sikten blir inte lika bra då. Kallt blir det också.

Jag har bokat biljett hem nu. Jag kommer komma hem den 17 februari. Min underbara Jennie ska hämta mig och Erica på Arlanda. (Tusen tack min fina!!!) Jag längtar hem en massa, samtidigt som jag  får lite ångest bara jag tänker på att åka eftersom jag och Kareem inte kommer att kunna ses  förens i slutet på maj, början på juni när han och Raad kommer till Sverige.  Det kommer bli otroligt jobbigt …

Nu ska och Kareem dricka te och försöka slappna av lite bland dessa heltokiga vovvar.  Avslutar med två bilder på Kareems bror och hans fru när de gifte sig. Vår kamera gick ju sönder, så dessa bilder har jag tagit från brudens FBsida.  Har fortfarande inte lyckats få fram nån bild på oss från bröllopet, så ni kanske aldrig få se hur snygga vi var… Och så en bild på när Kareem matar vår busskatt i Kairo med chips.

Kram

I tisdags var vi i väg på festivalen igen. Jamaica skulle spela igen, fast med några andra den här gången. Den här gången var det inte riktigt lika kul, för när vi kom så hade de nåt uppträdande där de mest pratade (på arabiska) om Mukbarak och allt dumt han gjorde. De höll på i evigheter… O inte fattade jag något heller. Efter det så spelade Jamaica, och de var riktigt bra. Den här gången var det live på riktigt. Sist så sa de att de hade ett live framträdande men det enda som var live var Jamaicas trummor och sången. (Inte ens all sång.) Det var inte riktigt lika kallt i tisdags, men kallt nog. Himla skönt att komma hem och bädda ner sig i soffan med varsin kopp te sen.

Vi brukar ofta trängas i soffan alla tre. Kareeem vill gärna ligga med huvudet i mitt knä, och Raad vill också vara med. Han brukar knöla in sig mellan soffan och K eller under Ks ben i ena änden.  Det är så mysigt så =) Vi dricker te och Raad tuggar på sin röda gummiboll. Han älskar den där bollen. Så här såg det ut häromkvällen, när vi låg i soffan allihopa. Visst påminner Raad om en julgris med ett rött äpple i munnen =)

Igår så var jag och Lillan på stranden. Vi var ekonomiska och gick till 5 punds stranden, Moon Valley beach. Så här ser det ut där.

Man kan tyvärr inte bada vid stranden, för det är massor med rev och annat skumt där, samt en massa skräp som spolas upp där… Men ni ser piren till vänster, där finns en trappa där man gå ner och så badar man där. Är fortfarande ganska grunt där ute, så det går bra. Vill man ha djupare vatten får man simma utanför bryggorna.

Vi softade på stranden några timmar, drack lite te och njöt av utsikten. Inget bad dock, för det är inte så varmt i vattnet och det var lite blåsigt.

Strax innan vi skulle gå ringde det på min mobil. Jag har, hör och häpna, en intervju via Skype på måndag, så nu får ni hålla tummarna för mig!

Sedan gick vi iväg och fikade med en svensk tjej som är här. Vi gick till mitt favoritställe Harafish och så satt vi där ett tag och pratade.

Nu har vi vart med Raad till veterinären också. Han har fått sin Rabiesspruta, 500 pund kostade det(!).  Nu måste vi vänta 30 dagar tills vi får ta ett blodprov som ska skickas till godkänt labratorie och sätta in microchip. Det kostar 80 euro för blodprovet och 200 pund för chipet. Sedan vänta 90 dagar och sedan får vi ta med lilla plutten till Sverige.  Måste bara köpa resebur och flygbiljett, och när vi gjort det, boka möte med tullen och veterinär på Arlanda. Inte så enkelt att importera hund...

För övrigt så har jag beslutat mig för att komma hem nu i februari.  Imorrn åker vi till Alex för att säga hej då till Kareems familj. Kommer kännas sorgligt. Kommer ta lång tid innan jag träffar dem igen. K kommer inte åka med mig nu, måste ju fixa jobb o få tillbaka lägenheten först, så han hinner träffa dem igen innan han åker.

Nu ska jag kolla om det har hänt något på min kurs. Den började i måndags, men det enda vi har behövt gjort är skriva en presentation i en av grupperna och svara på några frågor för att visa att vi är aktiva. Inga läsanvisningar eller nåt… En uppgift ska läggas ut på måndag, men vet inte vad, så jag måste ta med alla böcker till Alex eftersom jag inte vet vad jag behöver. Sen måste jag packa.

Ta hand om er!

Kram

Igår var vi på festival.
Den pågår i några dagar här, och temat verkar vara Ryssland <3 Egypten, samt en hyllning till Revolutionen som startade 25 januari förra året. Nu tror alla att den 25 januari i år så kommer det startas revolution igen, eftersom det faktiskt inte har hänt så mycket sen förra året. I Kairo ska de iaf hylla revolutionsstarten den 25, och tält har byggts upp överallt och miljontals människor väntas ta sig till Kairo inför detta. Vissa ambassader har satt upp taggtråd runt sitt område för de väntar sig oroligheter, så vi får se vad som händer på onsdag.

Det var 13 grader ute, så det var ganska kyligt. Vi stannade 3 timmar och tittade på uppträdanden. Det var sång, dans och musik. Det var blandat ryssar och araber som uppträdde. Bla så var det en massa traditionellt klädda människor som dansade folkdans och spelande och sjöng traditionella sånger från övre Egypten (alltså södra Egypten).

Efter det så uppträdde Jamaica. Han spelar trummor och så var det två killar som sjöng. Jamaica har spelat trummor i några filmer o grejer så han är tydligen lite känd, så han brukar få spela lite här och var. Här står han och trummar.

Under spelningen så kom en liten tjej upp på scenen och drog en sångare i armen. Hon frågade tydligen om hon fick dansa, för han nickade och sedan körde hon igång. Hon var kanske 7 eller nåt. Hon dansade magdans (var en egyptisk låt) jätteduktig var hon.  När musiken slutade och de började spela en annan låt så dansade hon discodans. Hon gillade verkligen scenen. När killarna slutade spela så stannade hon bestämt kvar och fick vara med och dra lotterna i lotteriet, hehe.

Under Jamaicas uppträdande så bjöd speakern upp en kille ur publiken som hade dansat breakdance, så fick han också dansa lite på scenen.

Det var jättekul att vara där och titta! Alla var taggade och det var lite kul att folk ut publiken fick komma upp. Var en annan kille som också fick komma upp, men han dansade förskräckligt, alltså han måste ha skämtat, och en kille sprang runt på styltor. De ska hålla på några dagar så vi åker nog dit nån mer gång.

Här är jag och Kareem.

Erica, Mido och Khaled var också där.

K och Alex, Jamaicas bror. Det var mer folk där som vi känner, men jag tog inga fler kort.

I onsdags var Kareem i Kairo och hämtade ut sitt uppehållstillståndskort. Det känns skönt. Nu är det bara några saker kvar: fixa hans utresetillstånd från militären, fixa papprena för Raad, skaffa mig ett jobb i Sverige.

Häromdagen fick jag en present av K också. Tekoppar =) Han vet att jag älskar tekoppar, och vi har bara en ordentlig, eftersom jag råkade slå sönder den andra under jul. Egentligen lite onödigt, eftersom jag ska hem snart, och jag har massor hemma, men det var en fin tanke och jag blev jätteglad =)

Nu ska jag ta mig en kopp te ur en av mina nya koppar =)

Ha det bra!

Kram

Vi har gift oss. Egentligen så gifte vi oss redan den 10 augusti. Det blev inte registrerat i Sverige förens den 14 december dock, och jag ville inte säga något förens det var färdigt hemma också. Sedan hade jag egentligen tänkt vänta med att säga något tills vi hade haft själva bröllopet, vilket var tänkt bli i december, sedan januari och sedan mars/april. Uppskjutet pga jul, dåligt väder i  januari och nu blir det uppskjutet pga av att Kareems syskon inte kommer befinna sig i Egypten i mars/april. Så nu kommer det inte bli av förens i augusti, typ. Vilket ger mig lite längre tid att förbereda släkt och vänner, så det även kan komma folk från min sida på bröllopet.
Här i Egypten skriver man oftast papprena först, innan man har själva bröllopsfesten. Kareens bror t ex gifte sig på papper november-10 och bröllopet var ju nu den 22 december-11. I Egpten så flyttar brudparet inte ihop förens de har haft bröllpsfesten dock, men det behöver ju inte jag o K oroa oss över, eftersom vi redan bor ihop =)
Bröllopsfesten kommer alltså senare, meddelar datum när vi har bestämt det =)

Kram

Kareem har fått uppehållstillstånd! Det känns fantastiskt!

Fick reda på detta den 12 januari. Jag blev överlycklig!

Jag planerar nu inför hemresan. Måste fixa jobb hemma, samt måste fixa med Raads papper här, för han ska ju också med hem. På tisdag ska han få microchip och förhoppningsvis så kan vi ge rabiesvaccin samtidigt. Kareem ska hämta ut sitt uppehållskort samt ansöka om att få lämna landet. Det ska tydligen gå fort att ordna.

Det klurigaste är jobb. Jag måste ju åka hem innan Kareem för att fixa jobb och så. Jag hade tänkt åka om någon månad, men nu vet jag inte längre... Kareem har inget jobb här just nu. Finns inte alls mycket jobb nu. Jag har ju inte heller nåt jobb här. Ringde Colona för att se om snorklingguide-utbildningen, men han har inte svarat på två försök, och inte heller ringt upp mig, så det känns som jag kan räkna bort det.  Dessutom får jag ju ärligt säga att det inte finns mycket att göra här alls och jag längtar hem. Därför funderar jag på att åka hem ganska snart och fixa vad som helst för jobb så att Kareem kan komma. Flyttar jag hem kommer Kareem flytta in hos en vän, så då spar vi in pengar på hyran också. Vi har ju liksom ingen inkomst alls just nu. Jag ska få lite studiebidrag för att jag ska läsa min kurs ”Ett hållbart arbetsliv i tid och rum” men de pengarna behöver vi betala Raads papper med. Så därför, kära läsare, kan det allt hända att jag dyker upp i gamla Svedala lite tidigare än beräknat. Vi får se.

Vad har hänt sen sist då? Inte så värstans mycket…

Kareem fyllde år den 9 januari. Han jobbade den dagen, så jag förebredde middag hemma (hans favoriträtt, min egen version av Jennies Tofu Creole som jag skrivit om tidigare (nu finns det dock purjolök här)) och så klädde jag upp mig fint och sminkade mig. Sedan kom Kareem hem och vi åt romantiskt middag med levande ljus. Som present fick han ett hemma gjort presentkort på att gå och träna med Raad hos en tysk hundtränare som bor här. Visste att han gärna vill göra det. Efter maten så ringde Kareems jobbarkompis och frågade om inte jag o K ville komma över. Han hade sin svenska flickvän hos sig, sa han, och hon trodde inte på honom när han sa att det bodde svenska tjejer här, så han ville att vi skulle bevisa det för henne. Tyckte det hela verkade lite egendomligt, för Kareem sa att han inte hade en aning om att Alaa hade en svensk tjej. Jag började ana överraskningsfest, men sa inget, för man vet ju ändå aldrig med araber… Men det var en överraskningsfest. När vi ringde på och öppnade så satt det en bunt med folk där inne som skrek happy birthday. Sedan blev det tårta, frukt, choklad och cola. Vi stannade bara en timme lite drygt innan folk började gå hemåt, men det var ganska lagom. Alla pratar ju bara arabiska så jag fattar ju inte mycket.  Kvällen avslutades med mys i soffan framför en av mina favoritfilmer Blood Diamond.

Vad mer… Jo, jag var ju slingade håret, steg 2 mot att bli blond igen. Så här blev det.

Så har jag tagit en massa mer bilder på Raad. Han är så förskräckligt söt (o skum) så jag kan inte låta bli. Jag menar, kolla bara hur han sover ibland.

Och så gillar han att krypa in under extrasängen och ligga där. Också lite skumt, för där är trängt och väldans dammigt.

Blir så snygg effekt när man tar kort på honom med min blixt…

Det är ju lite kyligt här om kvällarna nu. Så här såg han ut när han fick prova en av Ks gamla avlagda västar.


Han trivdes riktigt bra i den. Vi får skaffa honom vinteracka till nästa vinter i Sverige =)

Igår var vi och tog emot min kurslitteratur från en av mammas kompisar som kom hit. Då passade jag på att köpa den här fina rosa lemonaden som jag har suktat efter.  Den ser ju såååå god ut tyckte jag.

 
Visst ser den god ut? Tyvärr så var det bortkastade pengar. Den smakade inte så gott som jag trodde. Drickbar, men inget jag köper igen.

Idag så tog vi en promenad till Marinan. Det nya för dagen var att Kareem tog med sig en kompis till Raad. Han ville att jag skulle få träffa honom. Martini, heter han. Han är bara 9 månader, men lika stor som Raad som ni ser.

Var ett riktigt företag att gå över stan med de där båda i koppel. I marinan så stannade vi till och talade med Khaled och en australiensare som Khaled hjälper med hans båt. Vi stannade inte så jätte länge, för vovvarna tyckte det var trisst att stå still och då blev de jobbiga, så vi fick röra på oss.

Nu ska jag kolla lite efter jobb, och sedan ska jag göra köttbullar o potatismos.

En sista bild på mina älsklingar. Lite sömniga båda två =)

Och så jag o Raad som myser i soffan när husse lagar mat =)



Kram

En vecka sen jag skrev, vad har hänt sedan sist...


Var ju med en dag på havet med  Colona Divers för att se om snorkelguide kunde vara ett jobb för mig.
Dagen på båten gick kanonbra! Colona har mer ordning än vad de egyptiska företagen har. De har tex max 15 personer per guide, de har namnlistor med alla gäster, så man har full koll på alla och om alla är med eller ej när man lämnar. De har "snorkeltaxi" med sig i vattnet vid varje stopp. Det är en flytring helt enkelt, som folk kan hålla sig i om det behövs. Bra om folk får panik i vattnet bl a. Guiderna matar dessutom inte fiskarna, jag behöver alltså inte dyka ner och locka fram muränor (tack o lov) så som Kareem o Mido gör  när de jobbar. Så det är mest att finnas där i vattnet och visa vart fiskarn finns typ. 
Jag tycker det är lite kyligt här nu, så jag kan ärligt säga att jag inte var supersugen på att hoppa i vattnet... Fast jag hade fått låna en kort våtdräkt, så frös jag så jag skakade efter ca 5 minuter. Vi var i en hel timme första stoppet, så det var ganska jobbigt... Efter lunch (som turisterna får betala för till skillnad om de åker med inhemska företag) så var det ett stopp till. Lite mer lagom var vi i en halvtimme där. Fast frös fortfarande så mycket att jag skakade. Snorkelguiden som var med mig på båten var en svensk tjej, Kristina, hon var jättetrevlig och gav mycket nyttig info. Hon trodde att jag skulle passa som guide, och jag tror faktiskt att jag skulle göra ett bra jobb.
Dagen efter så ringde chefen mig och sa att de gärna ville att jag ska gå två-dagarsutbildningen. Jag sa att det gör jag gärna! Han skulle sedan höra av sig och säga när, var och hur. Det var i lördags, och jag har fortfarande inte hört något dock... Jag ville ringa idag och fråga, men Erica tycker jag ska vänta tills imorrn. Jag börjar  bli orolig att de har ändrat sig eller nåt... Jag vill så gärna ha det här jobbet, så jag hoppas verkligen att det blir av!

Utöver dagen på havet så har jag och Kareem vart och promenerat med Raad i nya Marinan (Raad är kass på att gå i koppel, så nästa  gång får han stanna hemma), vi har kollat film och myst med Jamaicas lille hundvalp (grand danois) Dan. Dan är ca 70 dagar gammal, och hans tassar är redan större än Raads! Ser ganska roligt ut på en liten valp =) Jag har gjort en grymt god grönsakssoppa och så har vi, naturligtvis, firat lilla Ericas födelsedag.


Vi började fira på ett mysigt café i närheten. Erica fick blommor, en tårta och jag och en man från Sverige (som Erica har hittat), sjöng jag må hon leva och Khaled hade med jättefina presenter. Efter det gick vi vidare till marinan och satte oss på en mysig restaurang och drack lite. Blev te och kaffe  för alla utom mig, jag fick ett glas rött vin, mycket gott =) Var en jättemysig kväll!


Jag tror inte att jag har sagt att jag har sökt lite kurser till våren. Några HR-kurser på halvfart, samt en arabiska för nybörjare-kurs och en interkulturell kommunikationskurs. Även de på halvfart. Jag sökte ju alldeles för sent, men hoppades iaf. Fick ett nedslående besked igår.  Bara reservplatser till mig, och inga bra heller. Typ 89 och 111... Så det blir nog inga studier i vår. Trisst.


Något som inte är trisst är att mamma kommer på tisdag! Ska bli så härligt att få krama henne igen! Och ikväll har jag en dejt med bästa Jennie på Skype! =)


Här kommer lite bilder som vanligt.


Kram


Alaas hund Haifa var på besök en kväll.



Hungriga hundar =)


Soffhäng


Ericas tårta var hjärtformad


De var för snabba med att skära upp så jag fick inte med hela tårtan. Så här fina ljus fick hon iaf =)


Jag fick en väldigt stor tårtbit. Det är alltså en vanlig tallrik, INTE en assiett... Fick ge bort hälften =)

Hurra!!!! Kareem slipper!!! Tack gode gud!!!! =D
Fast han slipper inte helt fri... Han måste tillbaka om tre år igen för ny mönstring. Detta innebär att han måste ansöka om tillstånd för att få lämna landet. Men han säger att det inte ska vara några problem. När han sedan mönstrar igen om 3 år, så borde de inte vilja ha honom eftersom han bor i Sverige. De vill inte gärna att utlänningar ska få inside information om militära aktiviteter. Så förhoppningsvis så ska allt gå bra =)


Ang min intervju då. Jo, jag var på Colona Divers, ett svenskt dyk- och snorkelföretag här. De vill ev ge mig jobb som frilansande snorkelguide. (Kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig, trodde kanske att de hade nåt kontorsjobb, eller jobb i deras dykshop.) Imorrn ska  jag följa med på en båt för att se hur de jobbar. Efter det ska vi ta ett snack igen för att se om jag vill eller inte. (Jag kommer ju aldrig säga nej, jag behöver pengarna.  Lönen har jag dock ingen aning om vad den är.) Eftersom de vill ha en frilansande guide, så inne bär ju det att jag bara kommer jobba när det behövs, men det är ju bättre än inget. Så om de vill ha mig efter imorrn, så blir det utbildning två dagar, och sedan är jag cert snorkelguide.


Så, nu vet ni. Uppdaterar om hur det går imorrn.


Kram

Revolution igen. FAN!

Kareem ska få sin första månadslön på nästan ett år nu, och så händer det här. Hur länge kommer han ha jobb nu? Kommer alla turister försvinna nu som de gjorde sist? Hur ska vi då försörja oss? Hur stora är chanserna att Kareem slipper göra militärtjänst om de behöver allt folk de kan hitta? Militärtjänst ett år och jag måste hem i sommar, innebär att vi måste vara ifrån varandra ett halvår. Och militärtjänst i Egypten, jo tack. Jag kommer vara utom mig av oro. Eller tänk om Revolution 2.0 som de kallar det, blir värre än sist? Jag kan inte, vill inte åka härifrån utan Kareem.

Det är ett virrvarr i huvudet just nu av tankar och oro. Om 6 dagar får vi veta om Kareem slipper militärtjänst. Jag är så jäkla orolig. Han måste få slippa! Måste.

Den 7 november så hade vi vår årsdag. Vi firade inte då. Kareem jobbar jämt och det finns inget kul att göra här ändå… Så nu när vi var i Alex så firade vi lite. Vi gick på bio, Breaking Dawn, och gick ut och åt på Pizza Hut. De har havsutsikt och det var en vacker dag. Det var jättemysigt. Allt har sitt pris dock, och vi hade skjutsat Kareems föräldrar till jobbet så vi kunde ta bilen till bion, och då var vi naturligtvis tvungna att hämta dem också. Tyvärr så skulle de hälsa på 2 släktingar på sjukhus, och i Alex är trafiken förfärlig, så det var inte tal om att skjutsa hem oss först. Sagt och gjort, vi åkte först till ett allmänt sjukhus där Kareems pappas farbror var. Det var hemskt! Hemskt! Det var så smutsigt, både på väggar och golv, det luktade hemskt. Inga höj- och sänkbara sängar som hemma, utan bara vanliga sängar, där färgen flagade av. Massor med folk i samma sal, inga förhängen emellan eller nåt. Inga sängkläder, bara filtar. Personalen hade smutsiga kläder. Kändes inte som ett ställe man vill spendera en längre tid på… Detta vart alltså ett allmänt sjukhus. Eftersom Kareems pappa är fd officer och de har en massa andra militärer i släkten så har de eg rätt att ligga på militärsjukhus, som är mycket bättre. Så nästa besök var en släkting som låg på ett sådant sjukhus. Där var det bättre.  Mindre folk i salarna, rent, och höj-och sänkbara sängar, modell äldre men iaf. Lite som svensk standard för 20 år sedan kanske. Så om jag behöver sjukhus så får jag det fina iaf, men jag tycker hemskt synd om alla andra som inte har den förmånen. Kanske en sådan grej som gör folk arga på militären…

Ok, slut på u-landsproblemen och in på i-landsproblemen.  Jag funderar på att bli blond igen. Jobbigt att färga utväxter, men tar ju tid att bli blond igen. Vad tycker ni? Blondin eller brunett?




Lille Raad i sin favoritfåtölj.


Lille Mezin fick present av sin morbror (Kareems syster) som har varit i Tyskland i två månader. Jag  fick också present, en parfym.




Erica o Raad  myser i soffan. Det var lite kyligt, därav mössan.





Vi har möblerat om. Så här ser det numera ut i extrarummet, som vi använder som bardagsrum.  Mattan är skum för att vi ska kunna öppan balkongdörren.



Vardagsrummer, som numer är en sorts ja... hall? Sängen var fin i 2 sek innan Raad stökade till den. Ingen idé att fixa igen, han bara bökar till det.


Kram