Då var vi tillbaka i sandlådan igen. Önskar att de kunde asfaltera lite fler gator här så vi slapp få in så mycket sand i lägenheten. Vill man ha det rent här måste man dammsuga och moppa varje dag (vilket jag inte riktigt orkar i den här värmen). Vi har ju dessutom en hund som gör det lite extra smutsigt. Fast han är så söt lille Raad, igår när han kom in från sin morgon promenad så gick han raka vägen in i duschen o la sig. Himla smidigt, blir enkelt att tvätta fötterna på honom då =)
Ja, sedan förra inlägget så har jag varit på barnfest för Jasmins lille son. Det är typ istället för våra dop, skulle jag vilja säga. Fast de här festerna ska hållas när barnet är en vecka gammal. Mezins fest var dock efter ca 2 veckor. En barnfest har man för att hälsa barnet välkommet, och för att riktigt banka in att barnet ska lyda sina föräldrar (förklaring kommer strax) samt att barnet får pengar/ presenter av sina släktingar, som på våra dop ungefär.
Det började några dagar innan festen (som var i lördags). Kareems familj slaktade ett helt får för att fixa mat till festen. Det bjöds på Fatah (osäker på stavningen). Det är bröd med ris ovanpå som man sedan häller på ja, fårbuljong i det här fallet, och sedan lägger man själva fårköttet ovanpå. Det äts sedan med en skum dryck som har samma färg som coca cola (har lurat mig flera ggr) som jag inte kommer ihåg vad det heter. Presenter förbereds också till gästerna. Det är små knyten med nötter och choklad med en massa dekorationer. Dessa knyten satt vi och pysslade med i säkert 5 timmar en kväll. 4 knyten ska läggas i en påse tillsammans med 2 st pyntade ljus och dessa ska sedan gästerna få.
Först så äter man alltså. Sedan är själva ceremonin för barnet och det innebär att man lägger barnet i en tjusig korg och sedan får släkten lägga kuvert (antar det är pengar i kuverten) i korgen.
En mortel har pyntats för ceremonin och med denna mortel framställs ett jäkla väsen samtidigt som personen i fråga (i detta fall Nada, Kareems syster) högt deklarerar att barnet ska lyssna på sin mamma och sin pappa och div andra släktingar.
Under tiden detta sker så har man tänt lite ljus som man håller i. Efter det så sjunger man lite sånger. Sedan går gästerna hem och de får sina presenter.
Får faktiskt säga att jag föredrar ett svenskt dop. Men det kanske mycket beror på att jag inte pratat arabiska och därför satt där och kände mig som en utomjording, då ingen direkt pratade engelska. På den här festen var dessutom männen och kvinnorna skilda åt, så jag hade inte Kareem som back up heller. Kareem säger att vanligtvis så är man inte skilda åt på sådan här fester, så han var lite besviken att han missade skramlet o ljusen o sången. Mitt feministhjärta blir också lite upprört över att man hela tiden ska göra sådana skillnader på män och kvinnor. Tror att det får bli ett eget inlägg om det någon dag.
Vi åkte iaf ner till Hurghada samma natt som festen var och nu är vi här och jag har umgåtts mycket med min lilla syster som har saknat mig så, och jag har saknat henne. Vi har varit på stranden en dag, vi har kollat in Café del Mar, som ägs av två svenska tjejer, ätit glass på McDonalds och bara umgåtts hemma. Vi har också vart och badat i Jamaicas pool. Han bor i en lyxig lägenhet med pool och AC (som han aldrig använder) men jag tycker om att svalka mig i poolen.
Imorgon ska jag till passkontoret och fixa mitt visum, det går ut precis imorrn. På söndag kommer Tessan i två veckor, det ska bli supermysigt!
Jag avslutar inlägget med två bilder på Ramadan-pynt. De pyntar med ljus och lyktor här på Ramadan och det gav mig lite julkänsla. Har dock ingen bild på en ramadanlykta.
Kram
Ja, da har jag varit banvakt at vilda Hanna. Alla ni som kanner mig vet ju att jag inte ar den som gladeligen anmaler mig att passa barn. Vi ar liksom inte riktigt pa samma niva... Dock sa alskar Hanna mig och jag alskare henne oxa, sa jag barnvaktade henne medans hennes mamma stadade. Later ju enkelt, men det va verkligen kaos i lagenheten sa Hanna och jag fick snallt stanna inne pa hennes rum, och hon ar inte den sortens barn som snallt nojer sig med det. (Hannas mamma Nada sade till henne att det fanns stora kackerlackor utanfor, men det hjalpte ju naturligtvis inte.) Hanna ar ca 2 ar, enda barnet, forsta barnbarnet (det andra kom for en vecka sedan) sa hon ar GANSKA bortskamd. Och jag ville helst komma pa Vanner pa tv. Detta var innan jag forstod att jag liksom hade blivit barnvakt. Gick natuligtvis inte att tita pa tv da. Eller ett tag va hon nojd med att leka med lego, och sedan riva ner det jag hade byggt, men det var inte lange det. Efte det hade jag fullt sja med att tvinga bort henne fran strombrytaren, plocka upp alla paronbitar i skalen igen da hon hade vant upp och ner pa den, plocka upp fragmenten av alla nasdukar hon dragit up ur nasdukshallaren (det ar ju jattekul att dra sonder dem i sma sma bita och sedan slanga pa golvet). Och framfor allt forsoka fa tyst pa henne sa hon inte stod vid dorren och tjot eftesom jag da kande mig som en kass barnvakt.
Mitt i allt detta ringde kara syster Erica. Hon sa att det va sa himla typiskt for egyptier att ha nasdukar staendes framme, och saledes typiskt for egyptiska barn att dra ut alla och riva sonder dem. Ja, vad kan man saga... I Sverige sa tar vi ju oftast undan grejer som barn vill leka med\ha sonder, men sa gor dem inte har.... Erica undrade vidare om jag hade fatt det kara barnet att grata an? Jo da, sa jag, varje gang jag sager nej till henne. Da grater hon och slass. Vad gor du da? sa Erica undrande. Da slar jag tillbaka, sa jag och fnissade. Erica borjade asgarva och tyckte att jag borde blogga om mitt barnvaktande, sa sagt och gjort :) Men bli inte upprorda nu gott folk. Jag slass inte eg, jag gor som hon gor, och det ar inte sarskilt allvarligt. Finns antagligen battre satt att hantera det, men jag ar bara barnvakten, sa foraldrarna far sta for barnuppfostran.
I ovrigt sa ha vi atit middag med Ramy och Marwa, atit med Kareems familj, och jag var ute pa cafe en kvall med Marwa, en tjej till och deras barn. Vi satt pecis vid medelhavet och drack te. Det va trevligt, och jag blev tom lite frusen. Det ni! :)
Idag har jag pratat med basta Jennie o basta Tessan pa Skype. Var sa himla bra timing att Tessan var hos Jennie, sa det kandes jattekul att fa se dem och prata med dem. Jag ar saledes pa stralande humor idag och skickade darfor ut Kareem att umgas med sina vanner. Alla behover vi ju vara vanner ibland. (Och har fungerar det inte som i Sverige att alla kan umgas tillsammans, utan har ar det nastan skandal om jag skulle folja med. Kan bara folja med om nagan annan tjej ar med och ingen av hans vanner forutom Ramy ar gifta, sa darfor ar jag hemma ikvall. En gang foljde jag med honom for att traffa alla hans vanner, hans foraldrar blev ganska upprorda over detta samt att Kareems vanner bara snackar arabiska hela tiden, sa jag kan lika garna stanna hemma med min bok. Detta galler dock inte i Hughada. I Hurghada kan jag umgas med hans vanner uta att nagon annan tjej ar med.)
Sa nu ska jag halla upp ett glas kall cola och satta mig i vadagsrummet, med ac:n pa 26 grader (annars fryser jag) och lasa i min braiga bok: An echo in the bone av Diana Gabaldon.
Vi avlsuta dagen med ett kort pa lilla Hanna och hennes morbror Akko, (hon kan inte saga Kimo, det blir bara Akko) samt en bild fran fikan med tjejerna (havet ar det svarta i bakgrunden. Vi sag det battre saklart, vagorn sprutade upp over klipporna. Vi fick tom lite havsspray da och da.).
Kram!!!!
Nu kommer jag saga nagot jag ALDRIG trodde att jag skulle saga. Jag kommer dessutom sakert att angra mig vid senare tillfalle, men har komme det i alla fall, sa hall i er: Jag saknar svenskt vader. Till och med svensk vinter kanns lockande, iaf nagra ganger om dagen. Jag pratar naturligtvis om de ganger jag lamnar lagenheten och den undebara AC som finns har, for att satta mig i en varm bil och sedan sitta fast i trafik tills vi nar vart mal. Tafiken har ar ju som bekant inte att leka med....
Visst gor vi inte sa himla mycker pa dagarna dock, som tvingar ut oss. Det ar Ramadan har, och da ska man fasta mellan 04-19 (det gor inte jag dock) sa kl 19 ater vi "frukost" hos Kareems syster Jasmin. Jasmin och hennes man fick en son for en vecka sen, sa vi ater dar for att inte lillen ska behova aka runt i skallheta bilar. Lillkillen heter Maezen (maezin, mezin? valdigt osaker pa stavningen) och han ar en sa sot och valdigt snall bebis. Sa har ser han ut:
Dit aker vi iaf pa kvallarna for att ata, och de har bara AC i sovrummet, och dar sitter vi naturligtvis inte och ater, sa det ar lite svettigt.
Annars ha vi lyckats vanda pa dygnet och sover till 15-16 nanstans och lagger oss runt 04. Skonare att vara ute iaf efter solnedgangen, och under Ramadan oppnar allt senare och stanger senare dessutom, sa man behover inte vakna tidigt. Tex, jag var hos optikern kl 22.30 forra veckan och Kareem var (antligen) ivag till sjukhuset for att gora en CT-scan pa sin rygg igar kl 22. Ar ju ganska omojligt att ga bade till optiker eller doktor sa sent i Svedala, om det inte ar till akuten man ar pa vag dvs.
Anledningen till Kareems rontgen ar att han har diskbrack. Nar han gick till doktorn (pivat klinik) sa sade de att han fick aka till sjukuset forst och fixa rontgenbilder innan de kan ta emot honom. Inga remisser har inte. Sa nu kan han snart ga till doktorn, som forhoppningsvis kan hjalpa pa nagot satt, samt skriva intyg till militaren att Kareem ska slippa militartjanstgoring. Kareems bror slapp sin lumpen pga diskbrack for 3 manader sen, sa det ser ljust ut aven for min alskling.
Har kommer en bild pa Alexander den Store. Det ar en valdans gammal staty tydligen o sant gillar ju jag. Kan inte hitta nan info om hur gammal den ar dock, och om den verkligen ar fran ptolemaisk tid
http://en.wikipedia.org/wiki/Ptolemaic_dynasty vilket iaf nan staty i stan ska vara.
Kram
Jag åkte till stugan på fredagkvällen v 29 med mamma och Tessan. Det är fantastiskt där. Jättemysig stuga, som ligger precis vid sjön, med blåbärsskogen precis bakom. Morfar var där när vi kom fram. Han har en stuga på en ö i samma sjö, så han brukar komma över sjön för att hälsa på, i sin hemmagjorda eka.
På lördagen kom Erica och hennes kusin Josefine. På söndagen kom Pännie. Tillsammans har vi plockat blåbär, grillat, fyndat på Billiga Niklas, fikat, träffat mormor o Leif och Oma & Opa. Med andra ord haft det oerhört trevligt o mysigt. På måndagen åkte alla hem utom jag och mamma. När alla andra hade åkt, vågade jag mig äntligen på ett dopp i sjön. Ingen annan hade lust, och jag ville ju inte stå där ensam och försöka doppa mig. Jag är nämligen en badkruka o det kan ta ett tag för mig att komma i. Det gjorde jag dock tillslut =)
Mamma tog kort så att det finns bevis =) Det var jättemysigt att få ha mamma för mig själv en stund. Vi städade lite och fixade och sedan myste vi ihop tills nästa dag, då även vi åkte hem.
Här kommer lite bilder så ni får se hur härligt vi har det i vår stuga =)
Det regnade även lite som ni ser på ovan kort, men det tyckte jag bara var mysigt. Det regnar ju liksom inte så mycket i Egypten...
Nu ska jag dricka te och njuta av ACn här i Alexandria, där vi befinner oss nu. Kareems syster fick en son för 3 dagar sedan, så vi är här och hälsar på.
Kram på er
