MichaelaSmeed

Nu är vi tillbaka i Hurghada igen. Vi kom igår. Kareem jobbar idag och jag ligger hemma i sängen och insåg precis att jag inte har något internet. Så när detta postas, så har jag alltså tagit mig samman och gått ut och fyllt på. Jag har fått någon slags magsjuka, jag får jätteont i magen med jämna mellanrum. Därför känns det mindre lockande att gå ut...


Senaste veckan var vi alltså i Alexandria för att Kareem var tvungen att mönstra till militären. För att göra detta så var han tvungen att klippa håret kort. Jag blev lite chockad och tyckte att Egypten var ett riktigt fascistland. Så nu har han jättekort hår (och han är så ledsen över det).

Dagen efter Klippningen, så åkte vi till Kairo för att ansöka om uppehållstillstånd åt Kareem. Det gick bra den här gången och han har tid för intervju den 1 november. Vi mötte upp Erica och Mido utanför ambassaden. (De är och hälsar på Midos familj i Zagazig nu, så det är nära Kairo, så då passade vi på.)

 När vi var klara på ambassaden så ville jag åka till pyramiderna. Erica ville till Zoo och pojkarna ville åka hem och sova. Jag fick tillslut som jag ville. Jag har ju sett pyramiderna men ingen annan av dem, och jag tyckte det var på tiden att de gjorde det. Särskilt killarna, de är ju egyptier liksom…

Väl framme vid pyramiderna så gick vi aldrig in i alla fall. Som sig bör så försöker egyptier alltid lura turister och de hävdade att vi skulle behöva betala 300 pund var för att komma in. (Enligt källor på Internet kostar det endast 50 pund att gå in.) Detta var inte vid stora ingången ska nämnas, utan vid den lilla ingången för lokalbefolkningen. Egyptier får komma in för typ ett pund och vi hävdade att vi bor här, men det räckte inte med visum utan de ville minst ha äktenskapskontrakt för att vi skulle räknas som egyptier. Vi kände att det var lite i starkaste laget och bestämde att vi skulle åka till zoo istället. Men på vägen till taxin så köpte vi visst en ridtur runt pyramiderna istället. Det var alltså bara att ge sig upp i sadeln och ge sig iväg.

(Erica är blond igen för er som inte vet, och i den hålan där Midos familj bor har hon slöja för att inte bli totalt utstirrad.)

Vi red på bakgator bland förfallna hus (iofs är de flesta hus här ganska slitna) och stallar. Egyptier satt i gränderna och tittade på oss.  På marken sa Erica att hon såg tomma tramadolförpackningar och använda sprutor. Jättetragiskt. De super måhända inte här men det finns ju andra sätt att fly verkligheten.

Jag kände att det var länge sedan jag red, men det gick bra. Jag hade den piggaste hästen (och den enda som var brun). Så fort vår lille guide Mostafa smackade minsta lilla för att skynda på de andra hästarna så började min häst trava. Den hade så himla bråttom hela tiden. Ville väl antagligen bli klar med turen så hon kunde gå hem till stallet igen. Våra hästar såg helt ok ut, förutom den som Kareem red på. Den var för smal. Jag kunde inte låta bli att påpeka detta för dels vår guide och dels en annan gubbe som var med en stund i början. De hade så dåliga ursäkter som att vissa människor är smala vissa är tjocka, det är likadant med hästar. Mmm visst. Nästan framme i öknen så red vi genom ett ställe med sopor. Där låg det även döda hästar. O mitt bland allt det, stod en liten flock med levande, magra hästar. Fy fan för att behöva stå mitt bland liken av sina egna, och bara vänta på sin egen död. Hästar kanske inte upplever det precis så, men det måste ändå vara stressande för dem.  Jag ville gråta.

Nu kunde vi se pyramiderna ganska nära, öknen var precis framför mig.  Jag satt och tittade på dem och hästen lunkade på i sakta mak. De andra var bakom mig (eftersom min häst travade hela tiden så var jag jämt först) och jag hörde Erica prata arabiska med vår guide.  Helt plötsligt kommer Kareem susande förbi mig, i full galopp. Jag blev minst sagt förvånad och skulle precis ropa till honom hur man stannar en häst (det hade han ingen aning om, han hade aldrig ridit förut) när min häst tydligen tyckte att galopp var en utmärkt idé och började galoppera hon med. Så kom det sig alltså att jag och Kareem gjorde storstilad entré ut i ökensanden, i full galopp, med pyramiderna som mäktiga kulisser i bakgrunden.

När vi fått stopp på hästarna och de andra skrattat lite åt oss, så fortsatte vi längre ut i öknen. Vi hade jättefin utsikt över pyramiderna och över Kairo. De var riktigt härligt! (O varmt.) Vi red upp på en kulle, där vi satt av och vilade lite i ett skjul och drack vatten.  Vi hade fantastiskt utsikt över stan och pyramiderna.

   

Erica berättade att Mostafa, vår guide, var 13 år (men 14 nästa år, som han så stolt hade tillagt på frågan om hur gammal han var) och hade arbetat med detta sedan han var 5 år. Han hade aldrig satt sin fot i en skola. Erica undrade varför. Var tvungen att jobba, sa han bara.

Vi tog lite kort och gav Mostafa en Fanta innan vi begav oss tillbaka samma väg som vi kommit. Vi lämnade av hästarna, gav Mostafa dricks och sedan gav vi oss av till Egyptiska museet. Där försökte vi också komma in till samma pris som lokalbefolkningen, men det gick inte heller. Men det kostade bara 60 pund, så vi grävde i fickorna och gick in.



Ingen av mina obildade kompanjoner hade vart där tidigare heller. Bara jag, som vanligt. Det var jättekul att se att både Kareem och Mido tyckte det var fantastiskt att se allt där inne, det är ju ändå deras egen historia. Erica var inte lika imponerad. Hon var dessutom hungrig. Jag ville gärna se de kungliga mumierna, men det var vi för snåla för tillslut. Kostade 100 pund var. Hutlöst för fattiga egyptier som oss, hehe.


Efter museet tyckte vi att det räckte. Alla var vi trötta och hungriga. Så vi åkte hem. På bussen så tänkte jag på vilken underbar dag vi haft och hur roligt vi hade haft det.  Samtidigt så kände jag mig så ledsen, över lilla Mostafa och hästarna och allt. 13 år. Hela livet framför sig. Men vilka möjligheter har man när man aldrig gått i skolan och inte vet något annat än hur man tar hand om hästar. Kommer han också börja missbruka tramadol för att orka med livet? Och hästarna, så magra och vissa så illa skötta. Att se de döda hästarna och de levande där bakom pyramiderna gjorde mig så illa berörd. Borde man som turist sluta att betala för att rida bland pyramiderna? Eller får hästarna inte tillräckligt med mat för att ägarna är så fattiga att de måste låta barnen jobba istället för att gå till skolan?  (Skolan är gratis här, även om gratisskolorna säkert inte är särskilt bra så är de ändå bättre än inget.)  Jag känner mig maktlös. Vi ska vara så himla tacksamma i Sverige, över hur bra vi har det.  

I söndags så åkte Kareem till polisen för att lämna in sina papper till militären. Han har fått en tid den 22 oktober för medicinsk undersökning. Efter det får vi veta hur det blir.

Idag har jag vart ute och gått med Raad lös för första gången. Det gick jättebra, så det kommer jag forsätta med. Han får mycker mer motion och jag mindre (hehe) när han får springa själv.  Vi stötte på hans ärkerival Chico på väg till djuraffären (tänkte köpa lite leksaker till honom) så då fick han ännu mer motion när han sprang runt och jagade honom. Raad är starkast, men Chico är snabbast, så det går ganska bra när de jagar varandra. Chico är smart och går inte in i slagsmål med Raad. Han gjorde det en gång och sedan inte mer. När vi kom hem sprang Raad direkt in i duschen och ville bli tvättad (eller eg vill ha nog mest bara bli lite sval).  Bra iaf, för då slipper jag att hans smutsiga tassar skitar ner överallt.  

Nu ska jag läsa lite.

Kram på er

Da var vi tillbaka i Alex igen. Haromdagen sa fick Kareem reda pa att han maste infinna sig hos militaren for monstring pa sondag den 25. Hoppsan! Sa nu ar vi har och han ha fixat alla papper som han behover visa pa sondag. Sa visa papper pa sondag, sedan far han en tid for medicinsk koll, och sedan far vi veta om de vill ha honom eller ej. Hall alla tummar for att han slipper.
Imorgon ska vi gora ett nytt forsok med uppehallstillstand i Kairo. Jag vill till pyramiderna da, for Kareem ha aldrig vart dar, men vi far se hur varmt det ar forst. Annars ska vi kolla mumierna pa egyptiska museet.
Har kommer lite bilder fran nar Natalie var har, nar jag var med Kareem pa baten och han lekte med barnen (han alskar att leka med barn) och sa saklart bilder pa Hanna o Mezen.
Kram pa er!

Så, nu ska två underbara veckor sammanfattas. Som jag sa tidigare så var min fina syster Tessan på besök i två härliga veckor.

När hon kom så var hon sjuk, så de första 3 dagarna satt vi bara hemma hos Erica och umgicks. Sedan var vi på stranden varje dag och solade och badade. På kvällarna så åt vi, ute eller hemma.

Vi har shoppat lite, suttit på café och druckit intressanta juicer, tex bananjuice, melonjuice, citronjuice och jordgubbsjuice samt en grymt god chai latte med körsbärssmak. (Det är visserligen inte en juice, men kände att den var så god att den var värd att nämnas här.) Tessan har druckit massor med cappuchinos, och ett och annat glas med vin och öl har också slunkit ner i allas strupar. Kareem älskar tequila (jag ryser bara jag tänker på tequila) så efter att Tessan och han försökte ha tequilarace en kväll, så slutade det med att vi gick på disco. Det var kul det, så därför gick på disco en kväll till sen. Det var också kul, men ganska folktom t den kvällen.

En dag så åkte alla systrar samt Mido och Khaled på snorkeltur till ett ställe som heter Dophin house, där delfiner bor. Kareem jobbade så han kunde tyvärr inte följa med. Himla trist, för vi hade en fantastisk dag. Vi såg delfiner direkt när vi närmade oss dolphin house så det var bara att hoppa i och snorkla med dem.  Jag kom vid två tillfällen riktigt nära. En gång var de djupt under mig, och senare så var de rakt framför mig, ca 5 meter bort. Jag var så uppspelt först att jag bara simmade på. Men sen upptäckte jag att var helt ensam med 7 delfiner (de är stora!), alla andra snorklare var långt borta, och jag insåg att de trots allt är vilda djur, så helt plötsligt blev jag lite skraj, och vågade därför inte simma närmare.  Det får bli nästa gång, då alla säger att kommer jag tillräckligt nära så simmar de iväg i alla fall och de är inte farliga. Det var iaf en fantastisk upplevelse!  Och jag är så stolt över Tessan som vågade snorkla!

Vid vårt andra stopp så såg vi en jättestor sköldpadda simma runt vid korallrevet. Också jättekul att se! Vi såg en sorts rocka också. Och jag vågade hoppa från tredje våningen på båten, rätt ner i havet, efter att vi snorklat klart. Jag o Khaled hoppade, hade inte våga t själv =)

En kväll så åkte vi till New Marina och jag och Tessan åkte en otäck typ karusell. Man satte sig i en boll, som satt fast i vajrar högt upp. Vajrarna spänns åt, och sedan så släpps bollen loss och man kastas högt upp i luften samtidigt som man snurrar runt som tusan, och sedan åker man upp och ner och runt en massa. Jag är ju höjdrädd vet ni… Det var jätteläskigt! Men kul =) Vi filmade, men tror inte jag har några kort.

Tessan, Khaled, Mido och Erica åkte para-sailing en dag på stranden också. (Ni vet, när man åker fallskärm efter en båt.) Jag har redan gjort det en gång, så jag satt bara med i båten och filmade.( Men någon gång ska jag o Kareem göra det tillsammans.) Så har vi fått lite massage också, och systrarna gjorde fatla (när man plockar ögonbryn och annat ansiktshår med tråd).

Jag har nog fått med det mesta nu. Kan ju inte skriva allt vi gjort, men det var nog det mesta på det stora hela iaf. Det var jättejobbigt att säga hej då till Tessan i söndags. Vi grät allihopa och följde henne så vi kunde på flygplatsen. Och nu saknar jag henne så mycket.

Efter att Tessan åkt, så deppade vi övriga ihop över en frukost, och sedan gick jag och Erica för att fika med Natalie, en tjej från Schweiz, som är här och hälsar på sin pojkvän. Han jobbar på dagarna så vi fikade med henne i söndags och både igår och idag har hon och jag legat på stranden tillsammans. Igår var vi och shoppade lite också. Eller hon shoppade och jag var sällskap. Tyvärr åker hon hem tidigt imorgon.

Ikväll har Erica och Mido varit här och ätit. Snart ska Kareem till Kairo  (läs: han har redan åkt, för det tar år att ladda upp bilder) för att ansöka om uppehållstillstånd i Sverige. Jag ska inte med. Jag behövs inte för att göra det, och då slipper vi betala en biljett till samt jag slipper gärna åka buss så länge. Han åker runt midnatt, kommer fram runt 6-7, (ambassaden öppnar kl 9) och efter det åker han till Alexandria, för han har ingenstans att sova i Kairo. Sedan måste han åka tillbaka till Kairo kl 05 torsdag morgon för att hinna till ambassaden innan de stänger kl 12. Sedan vänta på bussen till Hurghada. Jag är inte avundsjuk. Tycker lite synd om honom, det är så himla omständigt.  Så jag blir gräsänka tills torsdag em nu. Ska fördriva tiden med att baka chokladbollar med syrran. Vi blev superglada när vi hittade havregryn på affären =) Vi har ju ingen ugn, så det är lite begränsat vad vi kan fixa för godsaker på egen hand här.

Men det var allt för den här gången. Här får ni lite bilder.

Kram

Ni får ursäkta mig att jag är lite seg med att uppdatera mig här på senaste tiden. Min kära syster Tessan är här på besök, så jag har inte riktigt haft tid att blogga. Mitt internet år dessutom alldeles för segt för att ladda upp bilder. Jag har tydligen använt mig att mina 2 GB som jag har betalt för, och därför har hastigheten gått ner till 512 kb eller vad det heter. Har inte haft tid att fixa det heller, så jag tar tag i Internet o bloggen när Tessan åker hem.
Hörs snart.
Kram