MichaelaSmeed

Raad simmar.


Bus i strandkanten


På vägen hemåt.


Efteråt promenerade vi hem. Det tog en timme. Var längesen jag gick en promenad som var längre än en halvtimme, så jag känner mig lite trött nu faktiskt. Vi gick hem till Jamaica, där han och Olga fixade en jättehärlig lunch (kl hann bli sex på kvällen dock, så lunch kanske är lite fel ord…) med fisk, ris, massor med olika sallader och grillade fyllda auberginrullar. Efteråt diskade Kareem och Khaled så jag slapp lyfta ett finger. Himla skönt! =)

Kl 20 mötte vi upp Måna med familj på fiskrestaurangen El Mina. Vi var fortfarande mätta så vi åt varsin förrätt bara. Det var jättetrevligt att träffa dem allihopa och vi hade en mysig middag innan vi promenerade mot deras hotell, med lite stopp för att klappa kattungar och köpa tandkräm =) Vi ska ses en stund imorrn igen. Patrik har gått med på att frakta hem lite grejer åt mig. Himla snällt av honom!

Nu är Kareem och hämtar Raad hemma hos J. Jag sitter här och funderar på att jag inte vill åka hem. Jag har idealiserat livet i Sverige, men ju närmare hemresan jag kommer, desto mer börjar jag komma ihåg allt jag inte gillar med Sverige. Det är väl typiskt va?

Det kommer vara kallt när jag kommer hem. Jag avskyr ju när det är kallt… Fast visst avskyr jag att det är för varmt också... Det kommer vara mörkt på morgnarna. (Här är det dagsljus kl 7 på morgonen. Kanske ännu tidigare, vem vet? Jag vaknar ju inte innan dess.)  Jag kommer ihåg att jag brukade vakna av alarmet, trött som fasen, kolmörkt ute och längta efter helg och att få sova. Varje morgon undrade jag om det var meningen att livet skulle vara så här? Och så längtade jag efter något annat. (Ni förstår säkert att jag inte har ett bra morgonhumör.) Dessa stunder var oerhört jobbiga för mig och nu ska jag tillbaka till dem. Men å andra sidan så kommer jag få umgås med min familj och mina vänner. Så det får ju väga upp saker och ting. Kanske kommer det inte kännas så där jobbigt på morgnarna längre, eftersom jag kommer ha Kareem hos mig. Men just nu känns det ändå jäkligt jobbigt att åka. Kanske hade det känts bättre om Kareem och Raad kunde komma tidigare. Fast då hade jag väl stressat ihjäl mig över jobb istället. (Vilket jag till viss del redan gör men det kunde vara värre. Nu har jag iaf lite tid på mig att lyckas innan de kommer.)

Aaa, strunt samma egentligen. Det känns jobbigt att åka hem. Punkt. Men jag vet ju att jag inte vill bo här jämt heller. Sverige är ju ett mycket bättre land. Och jag saknar min familj och mina vänner massor! Så jag åker imorrn och hoppas att de närmsta månaderna går fort och att allt löser sig med jobb och tillstånd och blodprover och gud vet allt, som vi måste ordna och fixa med.

Imorgon ska vi kramas hela dagen och hela kvällen tills jag måste åka.  Paus endast för att lämna grejer till Snälle Patrik. Och kanske för att äta.

Nu ska vi mysa i soffan innan vi sover vår sista natt ihop på ett bra tag.

Ha det så bra så ses vi i Sverige!  Här får ni en avskedslick av Raad =)
Kram

Idag är jag hemma och det är meningen att jag ska plugga. Det gör jag naturligtvis inte. Till mitt försvar så är det lite svårt att koncentrera sig. Anledning? Jo, Kareem har börjat jobba igen. Han, Jamaica och en kille till har fått jobb på nån strand utanför Hurghada, där de säljer utflykter. Detta innebär att Jamaicas superjobbiga, överaktiva valp, som är lika stor som en fullvuxen (stor) hund är hemma hos oss och terroriserar mig och Raad. Han var här igår också, men är tvivlande på om han får komma mer...
Igår, det första han gjorde när han kom, var att hoppa upp i sängen. Där får inga hundar vara. (Han fär inte vara i sin husses säng  heller, märk väl, så han vet det.) Jag försökte få ner honom, vilket inte var lätt, för han hade lagt sig ner och vägrade röra på sig. När jag tillslut har fått ner honom, så tar det två minuter och sedan var han tillbaka igen.
Första läxan: stäng sovrumsdörren.

Idag, så var han inne i badrummet och tuggade sönder min svamp som jag gör rent duschen med, och min trasa som jag gör rent handfatet med.
Andra läxan: stäng badrumsdörren.

Vidare så är den här valpen högljudd. Han ska busa med Raad konstant (busa är att bita och gnaga och dra i stackars Raad) allt medans  han utstöter skumma ljud. Raad, min älskling, han är tyst han.  Dessa ljud är jobbiga att lyssna på i längden.
Vid matdags, så gav jag dem igår mat i varsin skål. Detta gjorde valpen mycket upprörd, eftersom han inte kan äta på två ställen samtidigt, men andra ord så kunde han inte köra bort Raad på ett effektivt sätt från maten. Så han sprang fram och tillbaka mellan skålarna och försökte ta all mat samtidigt som han, natuligtvis, väsnades en massa.
Idag så fick därför valpen mat på balkongen, medans Raad fick mat inne. Det funkade inte heller, för då ville tydligen inte Raad ha nån mat, utan gick och la sig vid balkongdörren istället. Släppte in Dan som hade ätit sin mat och glatt sprang vidare för att äta av Raads mat. Efter en stund beslöt sig Raad för att han nog var hungrig iaf, och knuffade undan Dan från maten och började äta.
Resultat: Dan skäller högt och morrar och biter Raad i öronen och i bakbenen och kalabalik utbryter i köket. SUCK!

Dan vilar emellanåt (och då gör Raad det också, men först slåss de om vem som ska få ligga i mitt knä), men mest vill han busa och då är det en enda röra av tassar och svansar och Dans konstiga morrande pipande ljud. Inte idealisk studiemiljö.
Just nu leker de på balkongen, så att även våra grannar får äran att lyssna på dem. Jag är dock en snäll matte och har inte stängt dem ute på balkongen som vår granne gjorde, utan de kan komma in när de vill.


Nog om hundar nu (fast det har vart mycket av dem för min del). I lördags var jag, Kareem och Raad på café. Jag beställde kanelte, det stod bara Cinnamon, men vi säger ju kanelte (iaf i Sverige) även om det inte är något svart te i. Detta resulterade i att jag fick en mugg med en kaneltepåse och en vanlig tepåse i, och för det fick jag betala för både en vanlig te OCH en kanelte. För jag sa ju kanelte, och det finns ju inte, så de fick uppfinna det själva. Jag skulle bara ha sagt att jag ville ha kanel. Egypten! Vi ringde Khaled så han också fick komma och fika lite. Efter det gick vi hem till Jamaica och drack mer te och lagade mat. Eller, killarna lagade mat och jag kollade på film och surfade lite. Jag var helt nöjd med det.


Jag har börjat packa, det var ingen rolig historia. Jag har för mycket kläder, böcker och skor för att det ska få plats i min väska. Ska skänka de flesta böckerna till Café Del Mar, en svenskägd restaurang här. De har ett litet bibliotek där man kan låna böcker. Eller byta böcker, rättare sagt. Har du en bok, kan du lämna den där och få en annan bok istället. Så de kommer att få en stor påse med böcker nu.
Ett annat problem jag har, är att jag ska åka med Turkish airlines från Kairo, då får jag ta med mig 30 kg, men jag ska åka med Egyptair från Hurghada till Cairo, och får då bara ta med mig 23 kg. Tusan va?


(Nu tuggar valpen på soffan, åhhhhhh!)


Idag ska jag och Kareem ut och köpa en plånbok till mig, och ev köpa Converse till nån av mammas vänner. De ska bara köpas om Måna (en annan av mammas vänner som kommer idag) kan ta dem med sig hem, för jag har då ingen extra plats i min väska. Imorrn ska jag följa med Kareem till stranden. Blir ju sista solchansen på ett tag... Onsdag ska vi ut och äta middag med Måna och hennes familj och på torsdag kväll åker jag. Jag måste hinna slinga mitt hår en omgång till innan dess. Får bli onsdag dag, tror jag. Någon gång under dessa dagar måste jag packa klart. (K ska organisera det hela, för han tycker att jag är kass på att packa, vilket stämmer bra.)


Avslutar med en bild på vovvarna när de är lugna och fina (och innan de drog ner lakanet på golvet). Kram på er!

 

Idag är vi hundvakt åt Jamaicas hund Dan.  Jamaica har nämligen spelning och så klart att vi tar hans om hans vovve när han har tagit hand om vår så många gånger. Dan är dock bara 4 månader och därför ganska sprallig. Han och Raad leker massor och orsakar en del villervalla. Dan är en grand danois och redan lika stor som Raad. Här har ni några bilder.

Sedan jag skrev sist så har vi varit i Alexandria och hälsat på svärfamiljen. Vi har haft jättemysigt! Gosat och lekt med Hanna och Mezen, shoppat nya jeans till mig, ätit MASSOR med mat och godsaker (så skönt att slippa tänka på att fixa mat själv) och umgåtts med Kareems familj. Kareems familj är verkligen jättegulliga. Jag tycker jättemycket om dem och det känns lite jobbigt nu att jag inte vet när vi ses nästa gång. Kommer att ta många månader, och barnen kommer ha växt jättemycket.  Det går riktigt bra för oss att kommunicera nu iaf, trots att jag inte pratar så mycket arabiska och de inte så mycket engelska. Ja, vissa av dem kan ju bra engelska, men inte alla. Jag hann träffa alla i familjen med respektive, utom Nadas man som är i Kuwait.

Här har ni några bilder på mig, Kareem och mina supersöta små svärsyskonbarn =)

Jag hann även plugga lite och lämna in min första uppgift. Jag har verkligen glömt bort hur jobbigt det är att plugga! Det där med att läsa kurslitteratur alltså… Jag läser och jag läser och inser att jag inte egentligen läser för att det är så tråkigt och så måste jag läsa igen. Jag har inte alls läst så mycket egentligen nu, men det gick bra att lämna in uppgiften ändå. Hoppas att nästa uppgift, som kommer på måndag, går lika smidigt.

Jag har haft en jobbintervju via Skype när jag var i Alex. Det kändes som det gick bra.  Sedan har jag ytterligare två jobb på g. Hoppas verkligen jag får någon av dem!

Sedan vi kom hem har vi inte gjort så jättemycket.  Igår städade jag. Vädret var väldigt blåsigt, men jag tänkte inte så mycket på det.  När jag skulle hämta in mattorna jag hängt ut för vädring, så tänkte jag desto mer på det, då en av mattorna uppenbarligen hade flugit iväg på nya äventyr.  Blåsvädret fortsatte även idag, och det har varit helt mulet hela dagen. Det är lite typiskt, för vi hade planerat att dyka idag, men det fick vi ställa in. Inget kul att göra när det blåser. Sikten blir inte lika bra då. Kallt blir det också.

Jag har bokat biljett hem nu. Jag kommer komma hem den 17 februari. Min underbara Jennie ska hämta mig och Erica på Arlanda. (Tusen tack min fina!!!) Jag längtar hem en massa, samtidigt som jag  får lite ångest bara jag tänker på att åka eftersom jag och Kareem inte kommer att kunna ses  förens i slutet på maj, början på juni när han och Raad kommer till Sverige.  Det kommer bli otroligt jobbigt …

Nu ska och Kareem dricka te och försöka slappna av lite bland dessa heltokiga vovvar.  Avslutar med två bilder på Kareems bror och hans fru när de gifte sig. Vår kamera gick ju sönder, så dessa bilder har jag tagit från brudens FBsida.  Har fortfarande inte lyckats få fram nån bild på oss från bröllopet, så ni kanske aldrig få se hur snygga vi var… Och så en bild på när Kareem matar vår busskatt i Kairo med chips.

Kram