Näst sista dagen
Raad simmar.
Bus i strandkanten
På vägen hemåt.
Efteråt promenerade vi hem. Det tog en timme. Var längesen jag gick en promenad som var längre än en halvtimme, så jag känner mig lite trött nu faktiskt. Vi gick hem till Jamaica, där han och Olga fixade en jättehärlig lunch (kl hann bli sex på kvällen dock, så lunch kanske är lite fel ord…) med fisk, ris, massor med olika sallader och grillade fyllda auberginrullar. Efteråt diskade Kareem och Khaled så jag slapp lyfta ett finger. Himla skönt! =)
Kl 20 mötte vi upp Måna med familj på fiskrestaurangen El Mina. Vi var fortfarande mätta så vi åt varsin förrätt bara. Det var jättetrevligt att träffa dem allihopa och vi hade en mysig middag innan vi promenerade mot deras hotell, med lite stopp för att klappa kattungar och köpa tandkräm =) Vi ska ses en stund imorrn igen. Patrik har gått med på att frakta hem lite grejer åt mig. Himla snällt av honom!
Nu är Kareem och hämtar Raad hemma hos J. Jag sitter här och funderar på att jag inte vill åka hem. Jag har idealiserat livet i Sverige, men ju närmare hemresan jag kommer, desto mer börjar jag komma ihåg allt jag inte gillar med Sverige. Det är väl typiskt va?
Det kommer vara kallt när jag kommer hem. Jag avskyr ju när det är kallt… Fast visst avskyr jag att det är för varmt också... Det kommer vara mörkt på morgnarna. (Här är det dagsljus kl 7 på morgonen. Kanske ännu tidigare, vem vet? Jag vaknar ju inte innan dess.) Jag kommer ihåg att jag brukade vakna av alarmet, trött som fasen, kolmörkt ute och längta efter helg och att få sova. Varje morgon undrade jag om det var meningen att livet skulle vara så här? Och så längtade jag efter något annat. (Ni förstår säkert att jag inte har ett bra morgonhumör.) Dessa stunder var oerhört jobbiga för mig och nu ska jag tillbaka till dem. Men å andra sidan så kommer jag få umgås med min familj och mina vänner. Så det får ju väga upp saker och ting. Kanske kommer det inte kännas så där jobbigt på morgnarna längre, eftersom jag kommer ha Kareem hos mig. Men just nu känns det ändå jäkligt jobbigt att åka. Kanske hade det känts bättre om Kareem och Raad kunde komma tidigare. Fast då hade jag väl stressat ihjäl mig över jobb istället. (Vilket jag till viss del redan gör men det kunde vara värre. Nu har jag iaf lite tid på mig att lyckas innan de kommer.)
Aaa, strunt samma egentligen. Det känns jobbigt att åka hem. Punkt. Men jag vet ju att jag inte vill bo här jämt heller. Sverige är ju ett mycket bättre land. Och jag saknar min familj och mina vänner massor! Så jag åker imorrn och hoppas att de närmsta månaderna går fort och att allt löser sig med jobb och tillstånd och blodprover och gud vet allt, som vi måste ordna och fixa med.
Imorgon ska vi kramas hela dagen och hela kvällen tills jag måste åka. Paus endast för att lämna grejer till Snälle Patrik. Och kanske för att äta.
Nu ska vi mysa i soffan innan vi sover vår sista natt ihop på ett bra tag.
Ha det så bra så ses vi i Sverige! Här får ni en avskedslick av Raad =)
Kram
Vi är nog många som vill ha dig nära och som kommer se till att du har fullt upp, då går tiden går fort! Alla vill träffa dig när du kommer hem så du kommer att ha MINST en månad med bara fika-inbokningar i din agenda! :)
Kram!
Håller med Jennie, du kommer ha fullt upp med att träffa alla som saknat dig så tiden kommer gå fort älskling =)
Ha en bra resa hem nu och var försiktiga. Älskar dig!!! Ses imorn :D Puss puss puss puss! Ps. det är ljust ute när jag går till jobbet vid halv åtta=)
